lördag 15 juni 2013

Havets vackra gudinna

I gryningen vaknade jag. Gryningsljuset kikade nyfiket in genom persiennerna och jag hörde att fåglarna välkomnade den nya dagen med sina sånger. Jag var helt klarvaken och ljuden, dofterna och det gröna utanför kallade på mig.
Medan resten av familjen sov och drömde sött smög jag mig ut för att möta solen. Jag tog vägen mellan hagarna, vek av mot havet vid den gamla pilallén och vandrade den lilla stigen i talldungen. Morgondimmans älvor dansade där i gryningen och bäckens porlande sa mig att jag inte var ensam och att de såg mig. Alla naturens väsen och vissa kunde inte låta bli att följa efter mig en bit på vägen. Nyfikna på vad jag skulle hitta på. Jag plockade några blommor längs vägen för att ge ett offer till den jag hade för avsikt att träffa.
Väl nere vid stranden möttes min blick av Havets gudinna. Idag var hon ljus och glittrande. Som om hon också tyckte det var skönt med sommar och dessutom helg. Jag satte jag mig och kontaktade henne. Hon berättade att hon gladdes med alla människor och djur som kom till henne nu på sommaren. Alla badande skrattande barn, fiskeälskare och båtfantaster som lät henne bära dem över vattnet. Alla trollsländor, fåglar och mygg som landade mjukt på hennes yta. Hon berättade hur hon njöt av solens energier som värmde hennes kropp och ljuset som spred sig i alla vinklar och vrår.
Jag log och mindes tillbaka när jag som liten flicka halvlåg i pappas båt och lät min hand smeka hennes yta på färden över fjorden. Jag kom också och tänka på min franska "syster" som en gång sa att jag var a Child of the sea. Hur rätt hennes betraktelse var och hur jag plötslig förstod att jag aldrig skulle kunna bo alltför lång bort från havet utan att mitt hjärta skulle längta. I tacksamhet lät jag blommorna glida ur min hand ner till vattnet för att sakta guppa iväg som om de skulle på en upptäcktsfärd. Jag satt kvar en stund och lät morgonens första strålar duscha mig. Sedan vandrade jag tillbaka hem igen, kröp ner i sängen igen för att somna om en liten stund. Det är ju ändå lördag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar