fredag 16 augusti 2013

Död måste föregå transformation

Det här är till alla er som står inför en förändring i livet.

För att förändra saker i vårt liv måste vi tillåta saker att dö. Det är första steget i förändringen.
Död – transformation - pånyttfödelse. När vi säger ja till att släppa taget om det vi inte längre behöver ger vi plats för nya saker att komma in i vårt liv.
Det känns den dagen som man fått nog... När det inte finns någon väg tillbaka längre. Det kan röra en relation, ett arbete, ett beroende eller något annat man måste släppa för att må bra. Symbolisk finns det alltid en händelse som avgjorde det hela. Som är spiken i kistan, dödstöten eller droppen som får bägaren att rinna över. Plötsligt är det den sista pärlan i ett pärlband av händelser. Det finns ingen väg tillbaka. Känslorna inom oss kan vara ilska, oro, sorg , revansch eller tomhet.
Ilska över att ha blivit behandlad illa, inte blivit respekterad och lyssnad på. Eller att ha behandlat sig själv illa, inte respekterat sina känslor och lyssnat inåt.  Kanske både och. Man kanske har tystat den inre rösten, den svaga rösten som viskat länge att det varit fel. "Gör inte det här. Det är inte bra för dig." Oro kan finnas med i bilden. Oron för det okända. För framtiden och hur den kommer att se ut. Vad gör jag nu? Hur kommer min framtid se ut? Vad skall jag göra? Var? Hur? När?  Så som det varit är det enda du vet hur det är.
Du kan också känna sorg. Sorg över att behöva lämna. Ta avsked av något. Sörja över att det faktiskt inte fungerar att fortsätta på detta viset.  Över att behöva avsluta ett beteende. Att det inte går att fortsätta för det fungerar inte längre. Eller sorg över att behöva lämna det som var ändå bra i det dåliga. För precis som i ying/yang tecknet finns det alltid något bra i det dåliga. Om det enbart var dåligt skulle vi inte fortsatt med det så länge som vi gjorde. Något har fått oss att fortsätta göra det som skadat oss.
Tomhet- vad känner jag egentligen? För många tankar för länge kan göra att vi varken vet in eller ut till slut. Vi känner bara tomhet. Självanklagelser. Hur kunde jag? Hur kunde jag tillåta? Någon annan - mig själv? Vem är det fel på, egentligen?  Hur man än resonerar hamnar pekfingret på - sig själv? Men självanklagelser tjänar ingenting till. Den energin kan du använda till förändringen istället.

Men man kan inte göra vad som helst med sig, hur länge som helst. DU vet att du kan inte göra vad som helst med dig! Din kropp och själ tar skada. Även om du är stark.
JAG vet att du går med seger ur det här. Jag vet att de mörka molnen kommer att försvinna. För dig! Nu är det ta mig tusan bra! Det räcker nu! Du är stark! Jag vet att du kan göra detta och du har gjort det förut! Det har de flesta gjort någon gång.  
Sedan får du se..vad som föds fram ur detta. Du behöver inte veta det nu..det enda du behöver veta är att det kommer bli bra. Så mycket bättre än det som varit. Ta ett steg i taget. En dag i taget.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar